Salongo var för tio år sedan en skogsby, öster om Victoriasjön. Idag har träden avverkats, de har behövts för att laga mat. Träden har lämnat en fattig jord. Hit, till Salongo, når inga elledningar. Det har blivit svårt att bo här. Och regnmolnen går inte längre att lita på. Familjen Mwasas biogastank betyder därför så mycket!
Hela byn hjälpte till, samlade kodynga och fyllde på. Nu finns något i Salongo som inte fanns här förut, biogas. Var mål mat lagar familjen över gaslågan. Hälsofarlig eldrök plågar inte längre familjen, gasen är ren. Solen går ned och mörkret lägger sig över Salongo men familjens gaslampor lyser. Under natten sipprat näringsrik biosörja ur tanken. Och dagen därpå sprider Lawrence Mwasas ut den näringsrika sörjan runt gårdens kaffeplantor.
Familjen Mwasas är inte ensam. Biogas har blivit populärt, bönder sparar pengar för att ha råd. Och de hjälper varandra. Dessutom dyker solfångare dyker upp här och var, laddar mobiltelefoner och tänder utomhuslampor. Trots klimatförändringar ser många bönder förnyelsebar energi som ett löfte om en ljusare framtid. Till skillnad från i Sverige, där alternativ energi ses som något nödvändigt ont. Tänk om attityden i Sverige kunde börja likna småböndernas i Uganda.
Det är bra att ni gör jämförelser mellan vår del av världen och där ni nu befinner er. Att ni visar på att vi har något att lära också, och inte bara utvecklingsländerna. Balans mellan givande och tagande ger bäst resultat.
SvaraRadera